hannagrinnebys

Min relation och tankar kring träning

För några dagar sedan publicerade jag ett inlägg på min facebook-sida. En personlig och ärlig text som jag tänkte dela med mig av även här. Ibland är det skönt att skriva av sig. Det känns även bra att kunna sätta ord på tankar och funderingar, för att försöka få andra att förstå sådant som kan vara väldigt svårt att begripa om man inte varit i närheten av det själv. 

"Jag har i många år haft en komplicerad relation till träning. Som 11-åring började jag med friidrott och löpning, som jag älskade. Jag har spelat badminton, åkt mycket skidor och till och från gymmat. Jag har mer eller mindre alltid levt ett aktivt liv och hållit igång, bortsett från den tid jag var som sjukast och det då blev strängt förbjudet för mig att utföra någon form av fysisk aktivitet. Jag har haft en ohälsosam inställning till träning från att jag var ca 14 år, då ätstörningen tog över. Smygträning, besatthet av att bränna kalorier och ett tvångsmässigt beteende blev min vardag. De tankarna som fanns då gör sig påminda även idag. För jag måste erkänna, att vissa gånger är det en smygande och välbekant röst som dyker upp när jag tränar. 

Det tog ett bra tag att komma tillbaka till ett ”normalt” liv. Hur skulle jag kunna kontrollera det, utan att det skulle gå överstyr igen? Skulle det ens gå, eller skulle det bli exakt som förra gången? 

Jag vill träna för att jag mår BRA av det och tycka att det är roligt. Ingenting annat. Jag vill aldrig mer känna att jag får ångest om jag skippar ett träningspass, eller träna så hårt det bara går för att bränna kalorier. Men naturligtvis är vissa dagar värre än andra. Dock är jag starkare nu, jag vet så himla tydligt vad som är rätt och fel. Jag älskar träning och rörelseglädje, det är någonting som är viktigt i mitt liv. Därför uppskattar jag de träningspass då inga idiotiska tankar tar upp min tid, som idag. Jag joggade 11 km denna tisdagseftermiddag för att jag kände att det gick så himla bra, jag kände mig stark. Jag sprang inte för att jag ätit mycket godis under helgen, för att gå ner i vikt eller för att en röst intalade mig att jag var tvungen. Jag gjorde det för att JAG, friska Hanna, ville det. Hade jag struntat i löpturen, hade även det varit okej. 

Dessa stunder är lycka för mig. En dag kommer förhoppningsvis alla träningspass vara såhär. Att på heltid ha en hälsosam inställning till träning, det är ett mål jag strävar efter. Träning och fysiska aktiviteter ska göra din kropp och själ gott, aldrig innebära ångest. Aldrig. Träning och hälsa ska gå hand i hand, någon annan kombo ska man inte acceptera."


Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas